Skoja om allt?

Kan man verkligen skämta om allt? Jag är tveksam. Det finns gränser för oss alla. Någonstans finns det en gräns där vi som individer inte längre tycker det är roligt, utan istället osmakligt, otäckt eller förnedrande.
Våra gränser är individuella. Men, kanske vore det klokt av oss alla att förstå varandras gränser lite mer. Och till att börja med inse att gränser finns och att de är individuella. De skämt jag tycker är sanslöst skojiga kanske du tycker är plumpa. Och tvärtom.

Ibland ser man påståenden som "Man kan skoja om vad som helst, när som helst. Judarna skämtade till och med i Treblinka."

Det är nog sant. Men kanske mer för att överleva än för att roa någon på ett ytligt plan.

Jag tänker ibland att vid Nürnbergrättegången efter kriget skojade man inte. Trots att det fanns humor i dödslägren, så var det inget man skojade om när förövarna ställdes till svars.